Smakerna på Karamello april-maj 2000En sorbet som tillkommit 2001 är apelsin. Vi ger den betyget 4, p g a dess överlägsna mångsidighet; den kan användas både i rena fruktkompositioner och kombinationer med glassar som nougat, choklad etc. Genomgången är idag föåldrad genom att Karamello gått över till massfabricerade glassar som Mövenpick. På grund av dessa historiska roll, och obestridliga litterära värde låter vi det ligga kvar. Till våren hoppas vi återkomma med en genomgång av Bosses sortiment - redan nu kan väl sägas att exempelvis hans chokladglass är av italiensk toppklass. 2000-04-26 17:33 Mango, körsbär, svarta vinbär. Premiären gick i försiktighetens och måttfullhetens tecken. Svala pastellfärger, rosa körsbär och gul mango, bröts mot det mer dramatiska och grovkorniga svartavinbärsinslaget. Mango var en klar besvikelse. Kanske den gula färgen lovar en frisk syrlighet som glassen inte kan infria. Däremot tyckte vi att körsbär bidrog en pikant oskuldsfullhet som kunde platsa i vilken komposition som helst, dock utan att riktigt kunna stå på egna ben. Dagens fynd var dock svarta vinbär, en vinnande smak som smyger sig på smaklökarna ur bakhåll. Man fick planera ätandet så att en mindre slev av denna sort fick utgöra finalen på en i övrigt återhållsam och hart när asketisk premiär.
Mango: 2 2000-04-27 15:47 Tiramisu, lakrits, passionsfrukt Lakrits är bland de självklaraste smakerna, en av de få som alltid ska finnas. Därför blev Karamellos variant en besvikelse. För jämntjock, strimmor av påträngande svärta i både färg och smak hade varit att föredra. Än blekare var dock tiramisu som ska innehålla kaffelikör och chokladkross men vars hela karaktär verkar koncentrerad till det exotiska namnet. I denna bleka omgivning blev passionsfrukt den givna dominanten, en smak som träder in i ett sällskap, omedelbart drar till sig all uppmärksamhet och får alla samtal att avstanna. Denna kommer att bli den givna ingrediensen i många kompositioner sedan vår genomgång avslutats.
Tiramisu, 1 2000-05-02 14:53 Ägglikör, Texas Pecan, Saffran Kommitten var idag på sitt mest rationella humör och valde tre smaker längst till vänster i utbudet. Av dessa såg saffran ut mest som fruset piss men smakade absolut ingenting. Ändå var omgivningen inte av det mer neutraliserande slaget. Texas Pecan och Ägglikör är milda pastellsmaker för långsam och eftertänksam konsumtion. Båda vinner i längden, speciellt likören, men hade tjänat på starkare kontrast.
Ägglikör 3 2000-05-03 13:14 Choklad, jordgubb, vanilj Dagens triptyk var så konventionell och feg att det blir nästan dristigt. Kan man tänka tre mer obligatoriska smaker än choklad, vanilj och jordgubb? Nu är det med choklad så att den lätt blir grov och påträngande, vulgärt övertydlig som ett dansband. Karamellos choklad har den subtila kombination av mildhet och klarhet som fick mig att en kort stund tro mig förflyttad till Italien. Glass ska svänga, jazz inte dansband. Men jazz kan svänga olika, tungt släpigt som Art Blakey eller lätt och pimpinett som Shelley Manne. Det senare är vad jag väntade mig av vaniljen som dock var aningen för grov i smaken. Jordgubben höll däremot vad den lovade av tungt svettigt back-beat. Budskapsglass.
Choklad 5 2000-05-04 14:43 Coca-Cola, hallon, skogsbär Coca-Cola är en uppkomling som kräver att bli tagen på allvar. Drycken är som livsstil på burk så belastad av associationer att man värjer sig mot smakens uppdykande i främmande sammanhang. Men den avväpnande framfusigheten blåser bort betänkligheterna - smaken tas emot för vad den är, klart godkänd, men utan överraskning. I Kommittens bägare ingick denna dag även hallon. Sommaren är kort men hallonens tid är absurt stympad, kanske fyra veckor. Hallon, även i frusen, föga sommarliknande miljö, alstrar den livskänsla som får sitt djup av insikten om allt levandes dödlighet. Dock är det inte en smak som gäckar med hemligheter eller uppenbarar dem. Det gör däremot skogsbär, en smak som har allt man kan begära av övertoner och efterklang.
Coca-Cola 3 2000-05-05 16:20 Champagne, citron, blåbär Plötslig sommar alstrar långa eller, rättare, tjocka köer vid disken. Överblicken omintetgörs och kompositionerna blir inte helt genomtänkta. I dagens kompott ingick champagne, en sorbet som verkade tillagad på avslagen Pommac, så karaktärslös och intetsägande att det inte ens går att säga något roligt om den. Mot denna stod säkra, trygga, smaker som citron och blåbär. Karamello har här gjort sin plikt och har inte sett något behov att problematisera det vana och bekanta.
Champagne 1 2000-05-06 15:11 Viol, apelsintryffel, melon Viol smakar som motsvarande parfym luktar, en smak av ängslan och bristande självtillit. Fräckare är i gengäld apelsintryffel. Men samtidigt är det en smak som genast vill bli intim och blotta alla sin inre hemligheter, strip men inte tease. Man, om inte tröttnar, så iallafall mättas fort. I denna omgivning står melon ut med en gåtfull och sammansatt smak som inbjuder till ett äventyr längre än den enda kulan varar. Till sfinxens, Påsköns och Mona Lisas hemligheter sällar sig nu även Karamellos melon.
Viol 1 2000-05-07 14:01 Fläderblom, romrussin, ananas Kommitten rullar vidare, skoningslöst. Inte ens smaker som äpplekanel och pepparkaka kan i längden slinka undan. Alla 36 smakerna ska tvingas bekänna färg. I dagens coupe trängdes romrussin med fläderblom och ananas. Den sistnämnda var ett verkligt fynd, eftersom namnet inte ingav ens en gnutta av förväntan. Smaken låg åt citron, men subtilare. Fläderblom kan däremot inte beskyllas för subtitlitet. Det är en smak lika gräll som färgen; en glass som vill tränga ut allt annat ocb stjäla uppmärksamheten utan att ha så mycket att bidra gengäld. Man fick vara tacksam att romrussin, en standardsmak, stod emot så att dessa båda smaker neutraliserade varandra i ett slags kulinarisk terrorbalans.
Ananas 4 2000-05-08 17:57 Polkagris, Willamspäron, Toblerone Polkagris är i likhet med coca-cola en uppkäftig uppkomling, avväpnande fräck genom sin starka pepparmyntsmak. Ett skratt bland härmarminerna eller hur det nu heter. Den måste självklart vägas mot mildare smaker av vilka en hette Williamspäron. Päron! För mig är associationen klar, till femtitalets barndomsglass. De enklaste sorterna, för 25 öre, var runda glassar på en lika lång pinne, vanilj och päron och av den senare minns jag en smak av förkonstling, aceton ungefär. Denna päronsort var något helt annat, hur naturlig som helst, frisk, syrlig, men utan speciell karaktär - jag skulle aldrig gissat vilken frukt om jag inte vetat namnet. Som tredje sort i dagens bägare, den 27:e i vår granskning, uppträdde Toblerone. Om inte Mona Sahlin redan solkat detta namn tillräckligt så är det för mig den schweiziska bluffen. Den choklad de skickar hit och som på hemmaplan ledigt överträffas av hundratalet sorter. Smaken blev den dansbandschoklad jag fruktat.
Polkagris 4 2000-05-09 12:19 Redbull, marängswiss, dajmcocos Det finns glass för gommen, glass som stimulerar fantasin och väcker drömmar, gäckar, retar och uppenbarar. Sen finns det glass för kroppen, glass som fyller en med slappt välbehag och svalka. Dagens sorter var av det senare slaget. Överst i bägaren var redbull. Det är vad jag förstår en energidryck, dvs. sockrat svett och så smakade det väl också. Därnäst kom marängswiss, en blek smak där glassen som så ofta bara känns som en utspädning av originalsmaken. Längst i botten dajmcocos. Cocos hör till obligatorierna men dajminslaget har återigen en utspädande snarare än utmanade och kontrasterande effekt. Ingen höjdarcoupe således men i strålande sol är nästan alla landskap vackra och nästan alla glassar ätbara
Redbull 2 2000-05-10 15:04 Äpplekanel, pepparkaka, hjortron Iochmed att vår rundvandring bland glassbaljorna närmar sig sitt slut märker vi att det spektakulära allt oftare slår ut det visionära. En smak som bara vill väcka uppmärksamhet, älska mig, hata mig, ignorera mig bara inte, är pepparkaka. Den är inte värd att hatas och får endast tungan att kröka sig i ett liggande frågetecken - punkten kommer alldeles rätt. Illa smakar det inte, bara konstigt och omotiverat. På detta följde hjortron vars bärkaraktär mest framhävdes av kärnorna. Själva sorten räcker lång näsa, gäckar med en antydan av smak som lovar att växa och fylla tunga och gom men som aldrig gör det. I botten av vår coupe fanns äpplekanel som däremot har desto mer av ryggrad och karaktär, även om konsistensen var aningen degig.
äpplekanel 4 2000-05-11 14:44 karamello, stracciatella Avlösning. Smaken karamello ersätter stracciatella och jag var där i lagom tid för att prova bägge. Kommitten är därmed uppe i 35 smaker och komnmer tydligen att landa på 38. Stracciatella är smaken som vågar vara vanlig, som inte lipar och gör sig till men inte heller söker skydd i massan. Det är en smak för dem som gillar nyanser, fåordiga samtal med långa pauser och talande miner och som kan konsten att hoppas långsamt. Karamello hade en bismak av kola, som vi förknippar med tillbehören snarare än själva glassen. Därmed smälter form och innehåll, skal och kärna, samman i en paradoxal men charmerande enhet.
karamello 3 2000-05-12 15:10 Dajm, vaniljfudge, nougat Dagens trippel målade skira stämningar i genomskinliga vattenfärger. Smakerna och färgerna gled omärkligt in i varandra. Vaniljfudge och dajm avfnyses gemenligen som godisglass men överraskade med nyanser och komplikationer. Båda överträffades dock av den härligt fylliga nougaten, något helt annat än min barndoms nougat som var kritvit glass med små kladdiga stenar insprängda. Med detta smakprov avslutas Kommittens granskning av 38 smaker på Karamello.
dajm 3
Sammanfattning(s) = sorbet
Betyg 5:
Betyg 4:
Betyg 3:
Betyg 2
Betyg 1:
Åter till hemsidan |